Hur kan bearbetning av existentiella frågor bidra till rehabilitering av utmattningssyndrom?


Foto: Abbie Bernet

Att uppleva sig vara en del av ett meningsfullt sammanhang bidrar till att skapa hälsa och välbefinnande, något som den medicinske sociologen Aaron Antonovsky visat. För psykiatern Viktor Frankl, som själv överlevde koncentrationsläger under andra världskriget, var människans behov av mening svaret på frågan vad som kan motivera människor att orka och vilja leva, oavsett livsomständigheter. 

Stress är idag den vanligaste orsaken till att människor sjukskrivs i Sverige. Att stressrelaterad ohälsa har blivit ett folkhälsoproblem innebär att vi måste försöka förstå mekanismerna bakom denna problematik, och hur den ska hanteras. Trots att det görs stora forskningssatsningar på området så återstår en rad frågor att besvara. Vi vet exempelvis att det är viktigt med psykosociala insatser på arbetsplatsen och att utmattningssyndrom skapar ohälsa även på lång sikt i den drabbades liv.

Vid rehabilitering av utmattningssyndrom talas ofta om vikten av att utgå från helhetssyn på patienten. Men vad är helhetssyn? Svaret på den frågan har sin grund i vilken människosyn man utgår från, och vilka behov man menar att människan har. Ofta inkluderas patientens fysiska, psykiska och sociala behov, medan det existentiella perspektivet förbises. I min doktorsavhandling står individens upplevelse av utmattningssyndrom i fokus och därför har jag intervjuat vårdtagare och vårdgivare kring erfarenheten av utmattningssyndrom och betydelsen av ett existentiellt perspektiv i rehabilitering.

Utmattning beskrivs av vårdtagarna som en erfarenhet av att befinna sig mellan liv och död, i en skuggvärld, och som att vara fast i en återvändsgränd. Situationen karaktäriseras av maktlöshet och meningslöshet. I den situationen blir existentiella frågor kring mening, existens och livsval angelägna. Vårdgivarnas erfarenhet av möten med drabbade visar att den utmattade ofta förlorat kontakt med sin inre riktning och sin känsla för vad som är viktigt. En del beskriver det som att vara dränerad på liv. Utmattningen gör att individen distanseras från sin inre drivkraft och sin upplevelse av mening. Dessa berättelser ger en inblick i den existentiella utmaning som människor som drabbas av utmattningssyndrom kan genomgå, och visar att vård och rehabilitering behöver uppmärksamma och möta även denna problematik. Genom att rehabiliteringen uppmärksammar den drabbades existentiella frågor kan den drabbade återknyta till sin förlorade drivkraft och motivation i tillvaron, något som kan vara en förutsättning för att kunna förändra sin livssituation, på ett långsiktigt och hållbart sätt. 

Upplevelsen av mening och sammanhang i tillvaron kan bidra till att återupprätta hälsan vid utmattningssyndrom, och vi behöver veta mer om hälsans existentiella dimension och hur denna hälsoresurs bättre kan tas tillvara, även i en biomedicinskt präglad vårdkultur. Helhetssyn bör inkludera hela människans situation och erfarenhet.


Läs mer